FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, eller “Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna” som är det officiella namnet, antogs år 1948. Deklarationens innehåll togs fram av en kommission där Eleanor Roosevelt satt som ordförande. Flera länder hade redan tagit fram liknande regler som skulle gälla i den egna nationen. Dock ansåg man att det fanns ett behov av internationellt erkända riktlinjer. Detta blev speciellt tydligt efter de fasor som drabbade världen under Andra världskriget. Den slutförda förklaringen antogs av FN:S generalförsamling efter att medlemsstaterna röstat igenom den med följande röstställning: 48 länder för, 0 länder mot och 8 blanka röster. Och så fanns det då allmänna riktlinjer för mänskliga rättigheter att efterfölja. Här på Mänskliga Rättigheter hittar du en kort sammanfattning av vilka de generella mänskliga rättigheterna anses vara.
Förklaringens innehåll
Förklaringen består av en inledande ingress som förklarar historien och uppkomsten av förklaringen samt 30 individuella artiklar som var och en tar upp en mänsklig rättighet. I ingressen förklarar författarna även att FN:s generalförsamling tillkännager dessa bestämmelser som en”gemensam norm för alla folk och nationer” som vill alla bör sträva efter att efterleva och upprätthålla.
Artiklarnas innehåll
De efterföljande artiklarna tar var och en upp en specifik rättighet. De är dock indelade i undergrupper där varje sådan grupp berör ett specifikt ämne. Artikel 1 och 2 fastställer de absolut mest basala grundrättigheterna om frihet, lika värde och jämställdhet. Artikel 3-5 handlar om varje människas individuella rättigheter, som kortfattat är liv, frihet och säkerhet. Artiklarna 6-11 tar upp de lagliga rättigheter varje människa har om de mänskliga rättigheterna skulle brytas. Artikel 12-17 förklarar den enskilda individens rättighet i samhället, 18-21 avhandlar människors politiska, offentliga och religiösa friheter och artikel 22-27 berör rätten till social trygghet, det vill säga ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. De avslutande artiklarna 28-30 berör hur dessa rättigheter ska tillämpas.